hemmavid

Vi har tittat på förskolor och pratat om det men just nu är jag säker på att jag vill ha barnen hemma så länge jag kan de här tidiga åren. Det känns bra att ha barnen hemma så de kan känna tryggheten av mamma och pappa. Att själv uppfostra mina barn under viktiga år av livet. Sätta grundläggande värderingar. Plast, datorer, paddor...ja allt det där vill jag gärna vill hålla borta.

Därför har vi knåpat med ekonomin så jag kan spendera flera år hemma med barnen. Just nu är det jag som har blivit privilegierad att vara hemma på heltid eftersom jag annars är arbetslös. När jag väl kommer ut i arbetslivet igen ser jag gärna att både jag och min man kan gå ner i arbetstid. Efter 8 h på jobbet är det svårt att ge barnen det som behövs. Jag vill jobba för att kunna vara så mycket jag kan med mina barn. Inte ha fem kvällar i veckan när barnen är helt slut, efter en lång dag på dagis och jag efter 8 h på jobbet, och avsluta med en intensiv helg.

Vi får offra semesterresor och strö pengar på prylar. Saker jag har spenderat senaste 10 åren med att göra. Pengarna går jämt ut varje månad. Men det är inget offer för mig. Jag vet att mina barn helst av allt bara vill ha mammas och pappas fulla uppmärksamhet. Njuter lika mycket av ett besök på biblioteket som en långresa till Thailand. 

Just nu har tjejen inget stort behov av att leka med andra barn. Hon har sina två kamrater på gården. De leker parallellt med varandra men inte så mycket med varandra. Öppna förskolan några gånger i veckan, biblioteket, lek med grannarna på helgen, räcker för dottern just nu. 

Även om det är tufft vissa stunder av dagen att handskas med två små barn hade jag aldrig velat spendera tiden med något annat. Rutiner och vardag kan vara underbart. Den lilla tuppluren vi tar tillsammans mitt på dagen. När dottern drar hårt i mitt hår när vi ska sova. Men jag tänker att det är hennes sätt att mysa. Se henne skina upp i jakt på grannarnas katter. Leka kafferep i sandlådan. Lillsnuttans stora leende oavsett humör. Se henne uppslukad av storasysters påhitt. Utvecklingen som sker för båda två hela tiden.

Den där perfekta föräldern jag planerade att bli med de perfekta barnen har jag gett upp. Ett barn som har en perfekt ät- och sovklocka och som aldrig ska behöva vara ledsen. En förälder som hela tiden leker fullt koncentrerad med barnen. Istället gäller det att följa barnen i deras bergodalbana och vara beredd på att allt inte alltid går som planerat. Inte ha för stora förväntningar på någon eller något. Det gäller att ta dag för dag. Både mamma och pappa och barnen kan ha dåliga och bra dagar och det är helt som det ska vara.

Just nu är jag dock förväntansfull på framtiden. Hur kommer barnen att bli och utvecklas? Kunna kommunicera ordentligt med dottern ligger nära i framtiden. Även om upp betyder ner och ner betyder upp och upp betyder ner och... Så är det något jag ser framemot. Men helt kravlöst.

                                             Jag älskar er, mina små bebisar!