torsdag 29 oktober 2015

livet rullar på

Ja, här har det inte hänt mycket på sistone men mitt liv har inte stått still. Förra inlägget handlade om nattamning och numera sover min lilla bebis hela nätter i eget rum. Sedan några nätter tillbaka har hon somnat själv och somnat om själv. Det får gärna hålla i sig! Snuttan har problem med tillväxten sedan många månader tillbaka och vi har fått en tid till barnmottagningen på sjukhuset. Hon äter som en häst men växer inte. Utvecklas som hon ska och är på gott humör så jag är inte alltför orolig även om det inte känns helt bra.

Min stora plutt ska börja på dagis på måndag. Jag hade egentligen tänkt till nästa höst men när vi var på öppet hus på förskolan hade de fått en plats ledig, då någon annan varit tvungen att tacka nej. Så det blev ett väldigt snabbt beslut. Det landade tillslut på en Montessori-förskola som ligger på gångavstånd. Motsatsen till Waldorf som jag först hade tänkt men vi fick ett väldigt bra intryck när vi var där. Små barngrupper, lättillgängligt för barnen, bra stimulans och en lugn och trivsam miljö. Här kan man gå upp till års 6 så förhoppningsvis kommer lilla snuttan att trivs.

Det var barnen det. Jag själv har börjat sticka igen. På grundnivå men ändå ett trevligt kvällsnöje. En liten loophalsduk till bebisen och några misslyckade verk har det blivit hittills. Efter jul hoppas jag kunna inhandla en symaskin och börja sy lite till barnen och fixa gardiner till huset. Det känns fortfarande som vi är lite nyinflyttade för vi har inga tavlor, textilier eller mattor. Mitt mål är att få tag på stora trasmattor att ha som lekmattor, tavlor och bonader till väggarna, skira gardiner till vardagsrummet, hänga upp amplar med växter i, skaffa mer belysning och få upp sidentyger i taket i barnrummen. Vi har varit i skogen och hämtat grenar som jag ska hänga i barnens rum. Ska knyta fast alla kottar som vi samlat på oss. Få en lite mer inbodd känsla här hemma. Det är lite svårt nu eftersom vi lever på en tajt budget men till årsskiftet blir det lite mer att röra sig med när lillan fyller 1 år. Ja, det är en händelse i sig som känns helt overklig.

Livet rullar på och varje dag stannar jag upp och fäller en liten glädjetår för att jag har så fina barn! Och inte nog med det en fin man också!




Inga kommentarer :

Skicka en kommentar