boyhood

Eftersom jag väntar att se filmer tills de kommer till vårt bibliotek känner jag mig lite sen. Men "Boyhood" var en lång film värd varje minut. Kanske hade varit helt ointressant om det inte hade varit för att den spelades in under en 12 års period. Det är väl så här man hade önskat att alla filmer spelades in? Känslan av att det skulle vara en sann berättelse ökar ju avsevärt när man se karaktärerna åldras och historien följer pojkens utveckling i livet. Filmens karaktär känns mer som dokumentär eller en TV-film mer än ett drama, men det gillar jag. Det är inga  starka upptrappningar eller vändpunkter som i ett vanligt drama utan en skildring av ett liv. Den lämnade mig med en väldigt behaglig känsla och när "Deep blue" med Arcade Fire dök upp i slutet blev jag ännu mer peppad!